HÅR
Håret var minst lika viktigt som sminket för adeln. På slutet av 1700-talet var det modernt med höga frisyrer. Det var inte ovanligt att se frisyrer som uppemot en halvmeter höga på damer!
För att få de höga håruppsättningarna att hålla sig använde man ställningar gjorda av gips eller metall. Eftersom många frisyrer var så stora eller avancerade kunde man ha samma frisyr i flera månader.
Kvinnorna tog hjälpa av löshår när deras egna hår inte räckte till och herrarna använde peruk, men eftersom perukerna oftast var dyra inköp användes de oftast vid festligare tillfällen till exempel när man besökte kyrkan. Perukerna var tunga och en del av dem kunde väga ett kilo. När man var hemma i sitt hus använde man sig dock av en enklare typer av peruker, eller en liten mössa.
Under 1700-talet pudrade man håruppsättningarna och perukerna. De flesta valde att pudra perukerna i vitt, svart, grått eller brunt, men det fanns även peruker man pudrade lila, rosa, gult eller blått.Jag måste säga att 1700-talets adelsmän- och damer stod ut med mycket och jag måste också påpeka att de inte verkade särskilt hygieniska på den tiden. Vi använder fortfarande peruker, men inte väger de ett kilo och vi pudrar inte håret utan färgar det istället. Visst, det sliter på håret men det börjar inte lukta som det gjorde på 1700-talet. För att pudret skulle fästa så smörjde man in håret/peruken med hårkräm som kallades för pomada. Pomadan var fet och kunde göras av till exempel grädde eller olja och eftersom grädde och olja är råvaror så dröjde det inte särskilt länge innan det började lukta illa.
SMINK
Både adelsmän och adelskvinnor sminkade sig extra vita eftersom de tyckte att brunbrända människor stod för människor som var ute och jobbade hela dagarna. Det var dock väldigt viktigt att man sminkade sig i rätt vit färg. Man sminkade sig nämligen i olika nyanser beroende på hur högt uppsatt man var inom adelsståndet.
Det var inte lite smink man hade på - det var mängder! Man hade röd/rosa rouge på kinderna och på munnen. Ögonen var det inte så ofta man sminkade men gjorde man det var det ofta samma rouge man använde. Rougen var väldigt klar till färgen.
Till ögonbrynen använde man sig oftast av svart kol men det förekom också att man gnuggade fläderbär mot ögonbrynen så de skulle få färg. Vissa adelsdamer och herrar använde sig också av skinn från möss som man klistrade på sina egna ögonbryn.
Det var även fint att markera sina blodådror vid tinningen. För du har förmodligen hört talas om att blått blod var adligt, eller hur?
De flesta gjorde sminket hemma i sitt hus men de mest exklusiva människorna importerade sitt smink från Frankrike.
Eftersom det inte tog tjugo minuter att sminka sig, utan mycket längre tid tvättade man inte bort sminket på kvällen. Man skrapade först bort sminket när det började lossna.
En typisk 1700-tals sminkning gjord av Rebecka
Adelsherrarnas klädmode och ideal under 1700-talet
Det var som inte bara adelskvinnorna som hade ideal att följa. För adelsmännen var modet stora vader. Man ville framhäva vaderna så mycket som möjligt och därför använde man knäbyxor. Det är precis som det låter: ett par byxor som slutar vid knäna. Om man sorgligt nog inte hade tillräckligt stora vader använde man sig av lösvader. För att inte bli påkommen att man bar sådana hade man tre par strumpor på sig för att dölja eventuella skarvar.Adelsmännen använde även något som kallades för kravatt. En kravatt var som en sjal/halsduk som ofta hade spets på sig. Kravatten kunde knytas på många olika sätt – bara den var avancerad. De bar också skjortor, väster och jackor. Kännetecken för jackorna är att de skulle gå lika långt ner som på bilden nedan och att ärmarna skulle vara vida. Knapparna var också viktiga och det syns också på bilden här nedanför.
En bild som visar hur en adelsman kunde klä sig i mitten på 1700-talet.
Adelsmännen skulle inte vara muskulösa. Var man grov och hade muskler visade det att man var i arbetarklassen. Det är verkligen en skillnad mot i det samhället vi lever i idag. Om en kille är tanig klassas han ganska fort som töntig eller svag. Män som har muskler idag tror jag generellt räknas som mer attraktiva än män som inte har några alls.
Adelsdamernas kroppsideal på 1700-talet
Idealet var att kvinnors kroppar skulle likna ett timglas. När man väl var insnörd i korsetten var det svårt att röra sig eftersom man inte kunde gå som vanligt. Det var många som svimmade och fick ont i magen på grund av att korsetten satt för hårt. Det var även vanligt att man inte kunde gå, stå eller sitta upp med egen kraft efter man använt korsett i flera år eftersom kvinnorna aldrig tränade upp sitt egna skelett. Värt att kommentera är att det kunde ta en timme att snöra en korsett.
Det här tycker jag personligen är helt sjukt och jag tycker det är förvånande att människorna som levde på den tiden inte förstod att det inte bara skadade sina kroppar utan sina foster om de var gravida. Många missfall var på grund av korsetten. På bilden nedanför kan ni se hur kroppen pressades samman.
Det här idealet får mig att tänka på två olika ideal som fortfarande finns kvar. Ett av de är "lokalt" i det landet och ett är ett globalt problem. Det första idealet är padong kvinnorna som lever i Asien, närmare bestämt flyktingar från Burma som nu bor i nordvästra Thailand. Padong folket är kända för att kvinnorna bär ringar runt sin hals och sina ben. Detta kopplar jag ihop med korsetten därför att om kvinnorna skulle ta av sig sina ringar runt till exempel halsen så skulle de inte kunna bära upp sitt egna huvud och därmed dö. Samma sak gäller kvinnorna som bar korsett på 1700-talet som inte kunde stå, sitta eller gå utan den, just för att de inte tränat upp sitt skelett.
Det andra idealet som jag skulle säga är ett globalt problem är dagens syn på kroppar. Det var längesedan det var så som det är idag: okej att se ut som man gör. Men har samhället egentligen accepterat att det är okej? Adelsdamernas kroppsideal var att se ut som ett timglas. Idag är bland annat dagens modehus, modetidningar och klädaffärer som formar vår syn på kroppar. Främst hos tjejer. Om du tänker efter är inte många klädaffärer som har skyltdockor i "normalstorlek". Det finns forskare som räknat ut vad vissa klädaffärers skyltdockors BMI skulle vara och det är på tok för låga siffror om det skulle vara en riktig människa. Så låga siffror att dockan inte skulle kunna få mens för hon skulle vara för smal. Dagens ideal kanske inte är att kroppen ska se ut som ett timglas men att vi ska väldigt smala. Att modetidningar retuscherar bilder mycket är ingen hemlighet längre och jag tror att det ger en del tjejer och killar känslan att "du är inte fin som du är, du måste lägga dig under kniven och ändra på dig!" för att bli accepterad.
Vad ger det oss unga för syn på hur vi ska se utegentligen? Personligen så har jag själv känt och fortfarande ibland känner att jag måste bli smalare än vad jag är just på grund av dagens skönhetsideal. Ska det verkligen behöva vara så? Ska jag behöva sluta äta för bli accepterad om jag vill jobba på en modetidning i framtiden? Ska mina vänner behöva sluta äta för att deras kroppar inte duger åt modehusens sjuka kroppsideal. Det är inte okej!
Adelsdamernas klädmode under 1700-talet
Om du sitter och funderar över vad kvinnor och män på 1700-talet hade på sig, vad tänker du på då? Jag tror inte det är slitna jeans och en t-shirt i alla fall. Nej, tankarna går förmodligen till den då populära korsetten när det gäller modet för kvinnor. Männen hade också modeideal att följa men de är inte lika välkända som kvinnornas.
Adelskvinnorna skulle se så smala ut som möjligt och deras kläder skulle vara annorlunda jämfört med arbetarklass kvinnornas. Alla kvinnor (även gravida), flickor och även pojkar skulle bära korsett. Korsetten är ett underklädsplagg som snöras bak i ryggen. På 1700-talet var korsetten gjord av valben men även metall kunde förekomma som var insytt i tyg. Varför man började bära korsett i tidig ålder var för att man skulle bli van att bära korsetten eftersom ingen hade en kropp som såg ut så naturligt men även för att man trodde det skulle ge barnen en bra hållning.
Korsett används än idag men det är inte ett plagg man använder varje dag och den är inte lika hårt åtsatt. Den används oftast som ett underklädesplagg men just nu är en del av dagens mode att underkläderna ska synas så det kan förekomma att korsetter eller liknande sitter utanpå än under ett plagg idag. 
Ett exempel på hur korsetter såg ut då...
...samt ett exempel på hur en korsett kan se ut idag.
Vad använde kvinnorna mer än en korsett då? De använde sig av en underkjol som på 1700-talet kallades för panier. Kjolarna var gjorda av antingen rotting, valben eller järn som var insydda i tyg. Kjolen var antingen klockformad, platt eller rund. Med den runda formen kom fram började kvinnorna använda en kudde eller en stålställning som skulle förstora rumpan. Stålställingen eller kudden kallas för Turnyr. 
Ett exempel på hur en klänning ser ut med hjälp av en turnyr.
Välkommen till vår nya blogg!
Vad bar man för kläder på 1700-talet? Hur hade man håret? Vad hade man för skor och vilka accessorarer bar man? Finns det likheter mellan då och nu och jar vi fått inspiration från den tiden? Allt det här och lite till får du läsa i vår blogg!
