jagbehoverenkanga

Håret var minst lika viktigt som sminket för adeln. På slutet av 1700-talet var det modernt med höga frisyrer. Det var inte ovanligt att se frisyrer som uppemot en halvmeter höga på damer!

För att få de höga håruppsättningarna att hålla sig använde man ställningar gjorda av gips eller metall. Eftersom många frisyrer var så stora eller avancerade kunde man ha samma frisyr i flera månader.

Kvinnorna tog hjälpa av löshår när deras egna hår inte räckte till och herrarna använde peruk, men eftersom perukerna oftast var dyra inköp användes de oftast vid festligare tillfällen till exempel när man besökte kyrkan. Perukerna var tunga och en del av dem kunde väga ett kilo. När man var hemma i sitt hus använde man sig dock av en enklare typer av peruker, eller en liten mössa.

Under 1700-talet pudrade man håruppsättningarna och perukerna. De flesta valde att pudra perukerna i vitt, svart, grått eller brunt, men det fanns även peruker man pudrade lila, rosa, gult eller blått.

Jag måste säga att 1700-talets adelsmän- och damer stod ut med mycket och jag måste också påpeka att de inte verkade särskilt hygieniska på den tiden. Vi använder fortfarande peruker, men inte väger de ett kilo och vi pudrar inte håret utan färgar det istället. Visst, det sliter på håret men det börjar inte lukta som det gjorde på 1700-talet. För att pudret skulle fästa så smörjde man in håret/peruken med hårkräm som kallades för pomada. Pomadan var fet och kunde göras av till exempel grädde eller olja och eftersom grädde och olja är råvaror så dröjde det inte särskilt länge innan det började lukta illa.