Innehåll

Kolla runt i bloggen och ni kommer att hitta följande:
Dresscode
Smycken
Hår
Smink
Adelsherrarnas klädemode och ideal under 1700-talet
Som man är klädd, blir man hädd? (dagens och dåtidens)'
Adelskvinnornas kroppsideal under 1700-talet
Adelskvinnornas klädmode under 1700-talet
Då och nu exempel på skor
Damskor från 1700-talet
Herrskor från 1700-talet 



/ Jaquline & Victoria


Dresscode...


Här ser vi fyra kvinnor som är typiska "1700-talskvinnor" - Stora välsydda klänningar med panier under, håret är väl uppsatt. Kvinnan i den rosa klänningen har även en tydlig sminkning och alla bär de korsett.

Under 1700-talet var det mest adeln som uppmärksammades. Det finns inga texter om de lägre stånden så som bönderna. På bilden nedanför ser man dock tydligt vilken klasskillnad det var eller hur?

Hon har fortfarande en färgrann sminkning, om vi tittar på skorna så är även de "moderiktiga" med den spetsiga tån, silverspännet och klacken. Klänningen håller dock inte samma klass som adelkvinnornas. Jag skulle nog säga att kvinnan på bilden håller en ganska hög klass för att vara bonde, men hon är långt ifrån de andra kvinnornas status, eller hur?

Dessa två bilder visar tydligt hur viktig "dresscoden" var under 1700-talet. Även idag följer vi väl en så kallad "dresscode" men är det med samma syfte som för ca. 300 år sen? Ska vi bära olika typer av kläder för att andra ska se om vi är rika eller fattiga?


Smycken...

Diamanten var den framstående ädelstenen under 1700-talet. I och med det nya århundradet kom också ett nytt formspråk där man ville skapa enkla och "luftiga" (inte så plåttriga) smycken. 
Den senare delen av 1700-talet präglades av nyklassicismen även kallad "Nyantiken". Detta var en väldigt viktig tid för bland annat konst och arkitektur dock så förändrades inte så mycket inom smyckestillverkningen.
Kvinnorna använde en brosch med en blombukett (som snabbt blev en modesak)
Här syns en moderniserad variant av en blombrosch.
Idag är smyckestillverkning en väldigt populär form utav hantverk och jag förmodar att en hel del av tillverkarna kan hitta lite inspiration ifrån renässansen och 1700-talet då formen på smycken oftast var väldigt enkel.
Ovan visas ett så kallat "kamésmycke" - hantverket på bilden är tillverkat av snäckor ifrån Italien. Under 1700-talet började fler och fler att använda kamén men några århundraden efteråt är den inte lika populär längre. Kronprinsessan Victoria bar ett kamésmycke på sitt bröllop vilket ansågs vara ett litet hopp om en pånyttfödelse för det.
Som ni ser så finns kamén vid örhänget, armbandet men även som detalj på kronan.
Varför har den försvunnit tror ni? Har smyckesindustrin utvecklats så mycket framåt att de äldre formerna och kännetecknena för vissa smycken försvinner?

HÅR

Håret var minst lika viktigt som sminket för adeln. På slutet av 1700-talet var det modernt med höga frisyrer. Det var inte ovanligt att se frisyrer som uppemot en halvmeter höga på damer!

För att få de höga håruppsättningarna att hålla sig använde man ställningar gjorda av gips eller metall. Eftersom många frisyrer var så stora eller avancerade kunde man ha samma frisyr i flera månader.

Kvinnorna tog hjälpa av löshår när deras egna hår inte räckte till och herrarna använde peruk, men eftersom perukerna oftast var dyra inköp användes de oftast vid festligare tillfällen till exempel när man besökte kyrkan. Perukerna var tunga och en del av dem kunde väga ett kilo. När man var hemma i sitt hus använde man sig dock av en enklare typer av peruker, eller en liten mössa.

Under 1700-talet pudrade man håruppsättningarna och perukerna. De flesta valde att pudra perukerna i vitt, svart, grått eller brunt, men det fanns även peruker man pudrade lila, rosa, gult eller blått.

Jag måste säga att 1700-talets adelsmän- och damer stod ut med mycket och jag måste också påpeka att de inte verkade särskilt hygieniska på den tiden. Vi använder fortfarande peruker, men inte väger de ett kilo och vi pudrar inte håret utan färgar det istället. Visst, det sliter på håret men det börjar inte lukta som det gjorde på 1700-talet. För att pudret skulle fästa så smörjde man in håret/peruken med hårkräm som kallades för pomada. Pomadan var fet och kunde göras av till exempel grädde eller olja och eftersom grädde och olja är råvaror så dröjde det inte särskilt länge innan det började lukta illa.







SMINK

På 1700-talet var smink väldigt viktigt, precis som idag! Dock använde man inte bara sminket för att man ville se bra ut, utan sminket var även en markering att man var mer "värd" som människa.


Både adelsmän och adelskvinnor sminkade sig extra vita eftersom de tyckte att brunbrända människor stod för människor som var ute och jobbade hela dagarna. Det var dock väldigt viktigt att man sminkade sig i rätt vit färg. Man sminkade sig nämligen i olika nyanser beroende på hur högt uppsatt man var inom adelsståndet.

Det var inte lite smink man hade på - det var mängder! Man hade röd/rosa rouge på kinderna och på munnen. Ögonen var det inte så ofta man sminkade men gjorde man det var det ofta samma rouge man använde. Rougen var väldigt klar till färgen.
Till ögonbrynen använde man sig oftast av svart kol men det förekom också att man gnuggade fläderbär mot ögonbrynen så de skulle få färg. Vissa adelsdamer och herrar använde sig också av skinn från möss som man klistrade på sina egna ögonbryn.
Det var även fint att markera sina blodådror vid tinningen. För du har förmodligen hört talas om att blått blod var adligt, eller hur?


De flesta gjorde sminket hemma i sitt hus men de mest exklusiva människorna importerade sitt smink från Frankrike.
Eftersom det inte tog tjugo minuter att sminka sig, utan mycket längre tid tvättade man inte bort sminket på kvällen. Man skrapade först bort sminket när det började lossna.


En typisk 1700-tals sminkning gjord av Rebecka

Adelsherrarnas klädmode och ideal under 1700-talet

Det var som inte bara adelskvinnorna som hade ideal att följa. För adelsmännen var modet stora vader. Man ville framhäva vaderna så mycket som möjligt och därför använde man knäbyxor. Det är precis som det låter: ett par byxor som slutar vid knäna. Om man sorgligt nog inte hade tillräckligt stora vader använde man sig av lösvader. För att inte bli påkommen att man bar sådana hade man tre par strumpor på sig för att dölja eventuella skarvar.Adelsmännen använde även något som kallades för kravatt.  En kravatt var som en sjal/halsduk som ofta hade spets på sig. Kravatten kunde knytas på många olika sätt – bara den var avancerad. De bar också skjortor, väster och jackor. Kännetecken för jackorna är att de skulle gå lika långt ner som på bilden nedan och att ärmarna skulle vara vida. Knapparna var också viktiga och det syns också på bilden här nedanför.

 

En bild som visar hur en adelsman kunde klä sig i mitten på 1700-talet.


Männens ideal var inte lika extremt som kvinnornas men...lösvader? Jag levde inte under 1700-talet så jag borde kanske inte egentligen uttala mig om det men jag för det första så förstår jag inte hur de kunde tycka det var snyggt med jättestora vader och för det andra så måste det väl ha varit fruktansvärt obekvämt? Tyvärr hittade jag ingen bild på lösvader men jag tror att de flesta av er kan tänka er hur det kunde ha sett ut.


Adelsmännen skulle inte vara muskulösa. Var man grov och hade muskler visade det att man var i arbetarklassen. Det är verkligen en skillnad mot i det samhället vi lever i idag. Om en kille är tanig klassas han ganska fort som töntig eller svag. Män som har muskler idag tror jag generellt räknas som mer attraktiva än män som inte har några alls.

Som man är klädd, så blir man hädd?

På 1700-talet användes inte kläder enbart för att skydda människor mot värme och kyla utan även för att visa vilket stånd man tillhörde. "Koden" i samhället var att man enkelt skulle kunna se på en person om denne var adlig eller utav ett lägre stånd. Man skulle kunna säga att kläderna hade en kommunikativ funktion liksom en praktisk funktion.
Under 1700-talet var befolkningen indelade i stånd: Adeln, prästerskapet samt bönder och borgare. Det är tydligt att adeln var det framstående ståndet då pengarna till utveckling av modet fanns där och inte hos exempelvis bönderna och därför finns inte så mycket information om de lägre ståndens klädvanor.
Vad man kan reflektera kring här är likheterna och skillnaderna mellan 1700-talets och dagens samhällen. Visserligen var det mer extremt med stora kjolar, smala midjor och stora bröst redan på 1700-talet men idealen lever kvar än idag.
Adliga personer spenderade mycket pengar på sina kläder för att visa att de var just adliga genom att ha så mycket underkjolar som möjligt eller en så tight korsett som möjligen gick att få på sig.
Hur gör man idag? Jo idag är det så kallade märkesplagg som gäller. Om vi möter en person som bär en kostym ifrån Gant eller Hugo Boss antar vi, i alla fall jag, att denne person förmodligen har en lite tjockare plånbok samt en personlighet som vill visa just detta.
Under 1700-talet hade man inga val, där var det ett måste att klä sig på ett visst sätt beroende på vilket stånd man tillhörde i samhället. I dagens samhälle har rika personer val, de behöver inte köpa dyra kläder för att visa att de har pengar.
Varför gör man det då? Är det bara så vi människor är funtade eller är vi fortfarande inspirerade av det gamla ståndsamhället där klasskillnaderna var enorma och där människor inte är lika mycket värda? Ska det vara så tydligt att se om en person är rik eller fattig genom att bara titta på kläderna?
På 1700-talet användes inte kläder enbart för att skydda människor mot värme och kyla utan även för att visa vilket stånd man tillhörde. "Koden" i samhället var att man enkelt skulle kunna se på en person om denne var adlig eller utav ett lägre stånd. Man skulle kunna säga att kläderna hade en kommunikativ funktion liksom en praktisk funktion.
Under 1700-talet var befolkningen indelade i stånd: Adeln, prästerskapet samt bönder och borgare. Det är tydligt att adeln var det framstående ståndet då pengarna till utveckling av modet fanns där och inte hos exempelvis bönderna och därför finns inte så mycket information om de lägre ståndens klädvanor.
Vad man kan reflektera kring här är likheterna och skillnaderna mellan 1700-talets och dagens samhällen. Visserligen var det mer extremt med stora kjolar, smala midjor och stora bröst redan på 1700-talet men idealen lever kvar än idag.

Adliga personer spenderade mycket pengar på sina kläder för att visa att de var just adliga genom att ha så mycket underkjolar som möjligt eller en så tight korsett som möjligen gick att få på sig.
Hur gör man idag? Jo idag är det så kallade märkesplagg som gäller. Om vi möter en person som bär en kostym ifrån Gant eller Hugo Boss antar vi, i alla fall jag, att denne person förmodligen har en lite tjockare plånbok samt en personlighet som vill visa just detta.
Under 1700-talet hade man inga val, där var det ett måste att klä sig på ett visst sätt beroende på vilket stånd man tillhörde i samhället. I dagens samhälle har rika personer val, de behöver inte köpa dyra kläder för att visa att de har pengar.

Varför gör man det då? Är det bara så vi människor är funtade eller är vi fortfarande inspirerade av det gamla ståndsamhället där klasskillnaderna var enorma och där människor inte är lika mycket värda? Ska det vara så tydligt att se om en person är rik eller fattig genom att bara titta på kläderna?
Note: Det finns ett svenskt ordspråk som lyder: "Som man är klädd, så blir man hädd" - under 1700-talet var ordspråkets innebörd väldigt tydlig. En bondefru skulle inte ens bli tilltalad på samma sätt som exempel vis en adelskvinna.


Adelsdamernas kroppsideal på 1700-talet

Idealet var att kvinnors kroppar skulle likna ett timglas. När man väl var insnörd i korsetten var det svårt att röra sig eftersom man inte kunde gå som vanligt. Det var många som svimmade och fick ont i magen på grund av att korsetten satt för hårt. Det var även vanligt att man inte kunde gå, stå eller sitta upp med egen kraft efter man använt korsett i flera år eftersom kvinnorna aldrig tränade upp sitt egna skelett.  Värt att kommentera är att det kunde ta en timme att snöra en korsett.

 

Det här tycker jag personligen är helt sjukt och jag tycker det är förvånande att människorna som levde på den tiden inte förstod att det inte bara skadade sina kroppar utan sina foster om de var gravida. Många missfall var på grund av korsetten. På bilden nedanför kan ni se hur kroppen pressades samman.

 

 

Det här idealet får mig att tänka på två olika ideal som fortfarande finns kvar. Ett av de är "lokalt" i det landet och ett är ett globalt problem. Det första idealet är padong kvinnorna som lever i Asien, närmare bestämt flyktingar från Burma som nu bor i nordvästra Thailand. Padong folket är kända för att kvinnorna bär ringar runt sin hals och sina ben. Detta kopplar jag ihop med korsetten därför att om kvinnorna skulle ta av sig sina ringar runt till exempel halsen så skulle de inte kunna bära upp sitt egna huvud och därmed dö. Samma sak gäller kvinnorna som bar korsett på 1700-talet som inte kunde stå, sitta eller gå utan den, just för att de inte tränat upp sitt skelett.

 

 

Det andra idealet som jag skulle säga är ett globalt problem är dagens syn på kroppar. Det var längesedan det var så som det är idag: okej att se ut som man gör. Men har samhället egentligen accepterat att det är okej? Adelsdamernas kroppsideal var att se ut som ett timglas. Idag är bland annat dagens modehus, modetidningar och klädaffärer som formar vår syn på kroppar. Främst hos tjejer. Om du tänker efter är inte många klädaffärer som har skyltdockor i "normalstorlek". Det finns forskare som räknat ut vad vissa klädaffärers skyltdockors BMI skulle vara och det är på tok för låga siffror om det skulle vara en riktig människa. Så låga siffror att dockan inte skulle kunna få mens för hon skulle vara för smal. Dagens ideal kanske inte är att kroppen ska se ut som ett timglas men att vi ska väldigt smala. Att modetidningar retuscherar bilder mycket är ingen hemlighet längre och jag tror att det ger en del tjejer och killar känslan att "du är inte fin som du är, du måste lägga dig under kniven och ändra på dig!" för att bli accepterad.


Vad ger det oss unga för syn på hur vi ska se utegentligen? Personligen så har jag själv känt och fortfarande ibland känner att jag måste bli smalare än vad jag är just på grund av dagens skönhetsideal. Ska det verkligen behöva vara så? Ska jag behöva sluta äta för bli accepterad om jag vill jobba på en modetidning i framtiden? Ska mina vänner behöva sluta äta för att deras kroppar inte duger åt modehusens sjuka kroppsideal. Det är inte okej!

 




Adelsdamernas klädmode under 1700-talet

Om du sitter och funderar över vad kvinnor och män på 1700-talet hade på sig, vad tänker du på då? Jag tror inte det är slitna jeans och en t-shirt i alla fall. Nej, tankarna går förmodligen till den då populära korsetten när det gäller modet för kvinnor. Männen hade också modeideal att följa men de är inte lika välkända som kvinnornas.


Adelskvinnorna skulle se så smala ut som möjligt och deras kläder skulle vara annorlunda jämfört med arbetarklass kvinnornas. Alla kvinnor (även gravida), flickor och även pojkar skulle bära korsett. Korsetten är ett underklädsplagg som snöras bak i ryggen. På 1700-talet var korsetten gjord av valben men även metall kunde förekomma som var insytt i tyg. Varför man började bära korsett i tidig ålder var för att man skulle bli van att bära korsetten eftersom ingen hade en kropp som såg ut så naturligt men även för att man trodde det skulle ge barnen en bra hållning.

Korsett används än idag men det är inte ett plagg man använder varje dag och den är inte lika hårt åtsatt. Den används oftast som ett underklädesplagg men just nu är en del av dagens mode att underkläderna ska synas så det kan förekomma att korsetter eller liknande sitter utanpå än under ett plagg idag.


Ett exempel på hur korsetter såg ut då...

...samt ett exempel på hur en korsett kan se ut idag.

Vad använde kvinnorna mer än en korsett då? De använde sig av en underkjol som på 1700-talet kallades för panier. Kjolarna var gjorda av antingen rotting, valben eller järn som var insydda i tyg. Kjolen var antingen klockformad, platt eller rund. Med den runda formen kom fram började kvinnorna använda en kudde eller en stålställning som skulle förstora rumpan. Stålställingen eller kudden kallas för Turnyr.   


Ett exempel på hur en klänning ser ut med hjälp av en turnyr.




Då och nu...

Om ni har läst de tidigare inläggen, eller åtminstone kastat ett öga över bilderna så känner ni väl igen skorna litegrann? De liknar på många sätt de skor vi använder idag, så även våra största designers hämtar sin inspiration någonstans ifrån... Här till exempel...


Slående likheter eller hur?



Skor under 1700-talet

Damskor under 1700-talet

Kvinnornas skor hade även de fint karvade klackar och spetsiga tår.


Här är en typisk damsko med karvad klack, spetsig tå och ett silverspänne.


Spännena var en väldigt viktig detalj på skorna.
De förändrades knappt under 1700-talet, så sent som 1780 övergick skorna till lägre klackar och började kallas för ”slippers”.


Så kallade "slippers" - skor med en lägre klack än tidigare

1790 hade skorna ingen klack alls, och så fortsatte de att se ut under de kommande 50 åren. 


I stil med denna...


Skor under 1700-talet

Herrskor under 1700-talet

De moderiktiga herrskorna under 1700-talet hade höga men stabila klackar, de var ofta röda, hade en hög plös och en lång fyrkantig sula fram på foten.

De vanliga skorna hade en lägre klack och en mer dominant form. Man började även tillämpa röda klackar och stora spännen.




Här ser man den stora, röda klacken, den höga plösen och spännet. En typisk herrsko alltså!

Spännena var faktiskt det som framstod mest under 1700-talet när man talar om skor. Det fanns dock starka politiska åsikter om detta då man ansåg att spännena representerade en aristokratisk lyx.

Under det sena 1700-talet var stövlarna framstående på männens fötter. Det räknades som ”high-fashion”…




Båda dessa typ av skor används än idag, de är självklart moderniserade, men man ser ju vart inspirationen kommer ifrån eller hur?

Välkommen till vår nya blogg!

Vad bar man för kläder på 1700-talet? Hur hade man håret? Vad hade man för skor och vilka accessorarer bar man? Finns det likheter mellan då och nu och jar vi fått inspiration från den tiden? Allt det här och lite till får du läsa i vår blogg! 

 


Jag behöver en känga skrivs av Victoria & Jaquline som går andra året på Internationella gymnasiet i Uppsala. Vi valde att starta bloggen som en del av vårt arbete om 1700-talet i Kultur- och idéhistoria.
RSS 2.0